Grismanifestet

Är du orolig för klimatet och funderar över vad du egentligen kan göra? Sopsorterar du? Äter du ekologiskt och stänger av elementen när du inte är hemma? I teatern Grismanifestet får all denna oro större proportioner och huvudkaraktären drivs av sin ångest gentemot klimathotet. Att vår konsumtion påverkar klimatet negativt beror på en lång kedja av anledningar från produktion till avfallshantering, och i pjäsen ställs frågan vad som nu måste göras. Grismanifestet är skriven av Patrik Franke från den ideella föreningen Scenkonstgruppen. Under hösten turnerar de Sverige runt med denna intensiva monolog.

Handlingen ur en suggas perspektiv

Monologen skildrar en suggas tankar inifrån en grisfabrik, spelad av Nadja Franke. I pjäsen pendlar hennes karaktär från att vara en ångestdriven kvinna till att själv bli djuret som föds upp för att ätas, på ett sätt som bara gör situationen värre. Att människorna äter kött påverkar inte klimatet negativt per se, men problemet ligger här i hur vi producerar kött. Idag är nästan allt kött i butikerna stora klimatbovar och djuren hålls under icke levnadsvärdiga förhållanden. Ytterst få grisar är glada grisar, och monologen skildrar hur mycket problem som den oskyldiga grisens liv medför. Att födas upp för att ätas, och att dessutom bidra till klimatets förfall gör suggan till både offer och bov.

En strimma hopp

Även om pjäsen i stort fokuserar på huvudpersonens ångest och den täta väv av problem som utgör klimathotet så finns det ljusa stunder även här. Grismanifestet gör upp med människans cynism och frosseri, och visar på hur starka vi faktiskt är, vilka möjligheter vi har att ändra händelseförloppet. Huvudkaraktärens kreativitet ger henne utlopp för att kommunicera sin ångest, och därmed kanalisera den in i något positivt, en kraft som ger henne förmågan att agera. Detta är viktigt att kunna förnimma även om samtiden känns mörk och framtiden ännu värre. Det är bara vi själva som har möjlighet att ändra våra liv.